Referat

Final: Sverige-Italien 4-2 (0-2)
Sverige vann igen, för fjärde gången i rad. Som vanligt var det en tuff kamp mot Italien i finalen men liksom vid de två tidigare matcherna så drog Sverige det längsta grässtrået.

Italien tog ledningen med 2-0 tidigt i första halvlek och höll ledningen i pausen. I andra chockstartade Sverige och gjorde 1-2 genom Peter Kihlgård och kvitteringen, väldigt omdiskuterad, krediterades Joakim Forsberg för.

Sedan stod matchen och vägde och en av författarfotbollens bästa och snabbaste målskyttar, Francesco Trento, var flera gånger nära. Istället gjorde Måns Gahrton sitt sjätte mål för turneringen med tio minuter kvar och på övertid rullade Jesper Hall in 4-2.

Det var en match som kunde gått hur som helst. Sverige hade visserligen ett procentuellt bollinnehav på 75 procent men Italien är alltid farliga, obekväma men Juhan Kanerva och framförallt Aage Radmann stoppade det mesta. Juhas fighting spirit låg också bakom den snabba svenska kvitteringen och det kändes ganska rättvist att han och inte Aage fick priset som finalens MVP, Matchens mest värdefulla spelare. Men som sagt, endast ganska rättvist...

Tyskland-Sverige 1-5

Det skulle bli århundradets match på anrika Gamla IP i Malmö. De obesegrade svenskarna mot Tyskland, topptränat, formmaxat och med en våldsamt seriös uppladdning.
Eftersom Tyskland tidigare på dagen besegrat ett vilt , tappert kämpande Danmark med ett mål på en minuts stopptid så var de kanske inte lika upphaussade som före turneringen. Och även om Tyskland initialt bjöd bra motstånd så var Sverige bättre, klart bättre.
Vår nye skyttekung Måns Gahrton löpte ifrån den tyska backlinjen och gjorde 1-0- Ekelund gjorde 2-0 med något som från åskådarplats uppfattades som en vänster halvvolley från 20 meter rakt upp i nättaket fast nu när man er det som text förstår hur orimligt det låter. Vänster fot???
Före paus kutade Gahrton ännu en gång i väg på sina små pigga ben och rullade in 3-0.
I andra halvlek ökade sedan Pontus Lindh på till 4-0, kan ha varit på nick efter hörna och Tony Samuelsson gjorde 5-0 efter ett kanonskott i bortre krysset från 35 meter. Surrealistiskt!
Slutresultatet 5-1 fastställde Moritz Rinke. Kanske var segern något stor men aldrig hotad. I det svenska laget var Aage Radmann och Juha Kanerva ett bra mittlås och alla innermittfältare drev matchen framåt, i koppel, oavsett motståndare och markering.



Sverige -Danmark 8-1
Känns som förnedring, och var väl tyvärr det också men det berodde mer på ett decimerat, trött danskt manskap än ett toköverlägset svenskt.

Båda lagen inledde trevande. Danmark stod upp bra. Framförallt deras mittfält var spelskickligt och med ett stabilt, ganska svensktinspirerat grundspel, var matchen jämn. Men den spikraka danska backlinjen visade sig vara en tämligen lätt match för djupledsspringande Joakim Forsberg och Måns Gahrton. Gång på gång spräckte de offsidefällorna med frilägen som följd. Ibland räddade den danske keepern, ibland blev det mål.

Två danskar blev också skadade tidigt i matchen vilket innebar att de stod utan avbytare i den påtagliga värmen. Man orkade inte stå emot den svenska fysiken och löpvilligheten.

Två turneringsrekord sloga direkt i invigningsmatchen. Mest målrika match och publikrekord. Även om den exakta siffran är svår att fastställa så var det drygt 100 personer som njöt av den svenska uppvisningen.