Florens, 16 september 2006

2006-09-17: Italien-Sverige 3-4 (1-1 i paus, vid full tid och efter förlängning)

Titel: Mot alla odds

Genre: Romantisk arbetarroman av tegelstenstyp (2x35+2x10 = 2x45)

Rum: Florens, Italienska fotbollsförbundets Nirvana-omhuldade träningsanläggning.

Karaktär: VM-final i Writers League

Målskyttar: Samuelsson + Ekelund, Hall och Lindh
Laget (4-4-2): Olofsson - Hansson, Radmann, Kanerva, Wickström -

Tichy, Lindh, Kindvall, Lindberg - Ekelund, Kihlgård

Fribytare: Economou, Sjöholm, Hyllienmark och Hall

Domare: Domarkvartett av tvivelaktig härkomst. Blåste sönder matchen och en pajazzo som fjärdedomare.
Publik: ca 100 ( vilket kan ses som en ganska bra siffra med tanke på att allmänheten inte har tillträdde till anläggningen).
Väder: 22 grader och duggregn hela matchen. Ett åskoväder skrämdes iväg efter avspark.
Matta: Bra, tredje generationens plastgräs. Kanske något snabbt i vätan.

VM-mästarna från vänster i övre raden: Eva af Geijerstam (kulturell direktör ), Peter Kihlgård, Juha Kanerva, Stefan Lindberg, Pontus Lindh, Jeper Hall, Tony Samuelsson, Fredrik Eklund (blyg?) Michael Economou och Magnus Sjöholm. Undre raden: Olov Hyllienmark, Mika Wikström, Niclas Kindvall, Tommy Olofsson, Ernst Brunner (skadad) Andrzej Tichy, Aage Radmann och Pär Hansson.


Poeten och piprökaren Tommy Olofsson blev stor svensk hjälte i VM- finalen i Florens tidigare i eftermiddags. Efter 1-1 både vid fulltid och förlängning väntade vad alla trodde skulle bli ett ohyggligt nervdrama. Men Tommy la tryggt pipan vid ena stolproten, bad den vänta en liten stund och lurade sedan italienare efter italienare att skjuta i ?rätt hörn? .

Botticielli hade inte kunnat göra det bättre - Tommy stiger upp ur det toskanska plastgräset på ett snäckskal och förtrollar alla som ställs ensamma med honom och hans.. ...skönhet!

Det var magi, ren magi! Så här gick det till:

Fredrik Ekelund satte första straffen. Direkt efteråt angav Tommy att han inte tänkte tolerera någon förlust. Tog ett steg åt höger och lämnade därför lucka till vänster. Där kom också skottet men då låg Tommy redan raklång i luften och boxade bort bollen. Ungefär så, fritt efter ett upphetsat minne.

Italien missade, trots/ tack vare en vilt skrikande och skällande lagledare i gamle fotbollsrevolutionären Paulo Sollier även andra straffen. Jesper Hall slog koncentrerat in 2-0 . Nu var värdarna och om inte matt så i alla fall i en besvärande schackställning.

Sverige missade trean medan Italien reducerade 1-2 på en otagbar ?stramare?.

Pontus Lindh satte 3-1 i burgaveln och nu var värdarna tvungna att göra mål. Tommy ville annat, avvaktade den nervöse skytten och knep lädret som om det hade varit han egen ?sugga?.

Tre fabulösa strafförnekanden av fem möjliga. Otroligt. Man kommer att tänka på Janne Möllers fyra straffräddningar i Östtyskland, 1976 men han hade fem östtyskar mot sig. Och det var endast en Europacupmatch - inte "fucking" VM-final!

Överlyckliga gula, svenskar stormade ner till hjälten och hissade honom till väders. Det var hurra, klappar, kramar och en stunds gammaldags, reservationslös lycka i regnet, på plastgräset.

Matchen i övrigt, jo ett heroiskt, vilt kämpande Sverige faktiskt borde vunnit redan vi full tid. Även om vi var, som Lindh säger, ?trötta som åkrar?

Vi dominerade stort de första 20 minuterna och borde nog gjort något mål där. Istället tog Italien ledningen. Vi rivstartade i andra, höjde tempot och det gav snabbt utdelning då Andrzej Tichy serverade den djupledes springande Tony Samuelsson ett perfekt inlägg. Tony tog ner bollen och sköt hårt, lågt och otagbart i bortre burgaveln.

Vi förde matchen men Italienarna var inte ofarliga. Visserligen skapade de inte så mycket men det var ändå en väldigt bra match. För att ytterligare betona vilken heroisk seger det var måste berättas att mittbacksgiganten Juha Kanerva fick gå ut redan i första halvlek med en ljumskskada och Niclas Kindvall redan i halvtid. Men vi stred och kämpade i duggregnet, speciellt duon av innermittfältare verkade vara utrustade med evighetsbatterier: Pontus Lindh och Tony Samuelsson. Men som vanligt när Sverige vinner i författarfotboll så är det vårt starka kollektiv som avgör. Alla är med!
/Magnus Sjöholm

Fotnot 1: Som vanligt vad gäller skönlitterära texter uppstår olika tolkningar av vad som egentligen ligger till grund för berättelsen. I det här fallet matchens resultat. Det bör alltså påpekas att detta enbart är en fantasi, schimär, en skröna vars likheter med verkligheten är rent tillfälliga - åtminstone vad gäller slutresultatet. Men alla, till och med översättarna, är överens om vem som vann!