En VM-turnering består alltid av två moment. Lika viktiga som matcherna är mötena. Möten mellan röster. Mellan författare och författare, författare och bekvämt sittande publik. Liksom på planen så når ofta passningarna fram.
(Ibland gör de det inte men det innebär inte nödvändigtvis att texten är förlorad. Även ett f d bollinnehav är ett bollinnehav och även en taktisk frispark kan erbjuda ett njutbart exempel på spelarens överlägsenhet vad gäller att tolka matchen.)
I Florens var den mer intellektuella delen av programmet i huvudsak förlagd till det Biblioteca Comunale Centrale. Ett stadsbibliotek som håller på att renoveras.
Här uppe på de takförsedda terasserna med utsikt över Florens alla gamla tegelröda tak, och Doumens respektingivande gråa skugga, hölls paneldiskussioner, kortfilmsvisningar som tyvärr saknade publik, uppläsningar, högljudda middagar med mera.
En kväll var helt avsatt åt italienska författare och den har jag svårt att referera. Andra inslag var då ett par medlemmar av varje landslag diskuterade bilden av Italien i utlandet. Den svenska truppen bestod av Michael, Fredrik, Ernst och Eva med Olov som genial och mycket uppskattad tolk.
Jag skulle gärna redogöra för det men det blir svårt eftersom det formade sig till ett samtal, inte en uppläsning. Dessutom talade Ernst italienska och den översatte inte Olov!
Den engelska representanterna hade manus. Och två av texterna väckte operaartade ovationer bland den stora publiken. Jag tänker närmast på bidragen från Tim Adams och Matt Weiland. Weiland är redaktionschef på Granta och en väldigt trevlig man. Egentligen amerikan men bosatt i England sedan många år. Hans egna, högst eventuella brister i bollsinne uppvägs av hans små runda glasögon.
Här följer hans text, på engelska:
"Italy in Penalties"